Sonen: Vart är mina benskydd?
Jag: Vad sa du?
Sonen med en suck: Var är mina benskydd?

Han är tio år och använder frågeorden var och vart på ett sätt som är främmande för mig. Nu råkar han ha mig som mamma, en mediespråkvårdare, och är därför ganska van vid att få språkliga tips. För ja, det är så jag väljer att se dem, som tips, inte som korrigeringar. När jag frågar sönerna Vill du ha ett språktips? är svaret oftast Ja! För visst är det trevligare att få ett språkligt tips än att bli språkligt korrigerad.

Men, tillbaka till orden var och vart. För en del av oss är det självklart att frågor som börjar med vart alltid anger riktning: Vart ska du? Vart ska du flytta? Och att frågor som börjar med var alltid anger befintlighet: Var är du? Var bor du?

Språkriktighetsregeln är tydlig och enkel. Men bruket är vacklande, speciellt bland yngre språkbrukare. I vissa dialekter både i Sverige och i Svenskfinland är det vanligt att säga Vart är han?, men det verkar som om bruket blir vanligare bland yngre språkbrukare, oavsett dialekt. Mamma, vart är du? hör jag ofta i hemmet. I sonens språkbruk konkurrerar vart med var när det handlar om befintlighet. Kommer vi att få se en betydelseförändring i framtidens språkbruk? Kanske.

I min roll som mediespråkvårdare för journalister vid de finlandssvenska tidningshusen rekommenderar jag tveklöst att vart ska ange riktning och var befintlighet. En enkel regel som är lätt att hålla fast vid och lära sig om man är osäker. Tioåringen kommer inte heller undan mina språkliga rekommendationer.

Han är nu medveten om skillnaden mellan var och vart. Jag förklarar för honom nyttan av att vara en språkligt medveten språkbrukare. Glädjen i att se och använda språkliga betydelseskillnader, nyanser och effekter. Betydelsen av att veta i vilka sammanhang och vid vilka tillfällen det kan löna sig att välja det alternativ som följer språkriktighetsregeln.

I hans tioåriga liv kan sammanhanget till exempel vara en lektion i modersmål. För en vuxen person kan det vara i en jobbansökan, i ett professionellt mejl, på ett möte eller på sociala medier. För journalister är sammanhanget självklart. Det handlar om språklig vett och etikett. Det handlar om språklig hyfs och stil. Det handlar om att ge ett trovärdigt intryck.

Här spelar den språkliga utformningen en roll. Varje ord, varje preposition, varje kommatecken och varje mening har betydelse. För helst vill vi väl undvika att upplevas som språkligt nonchalanta av mottagaren?

För sonen är journalister språkliga förebilder. Han läser gärna nyhetstexter om sport och brott. Han utgår från att texterna är korrekta, både innehållsmässigt och språkligt. Här samlar han sitt förråd av ord och uttryck. Ord han behöver i dag, i morgon och om tio år.

Var än i livet han befinner sig. Vart än i livet han är på väg.

Charlotta Svenskberg

Mediespråkvårdare

Språkkolumnen skrivs turvis av mediespråkvårdarna Charlotta Svenskberg och Minna Levälahti vid Svensk presstjänst. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.