Anspråk och anspråklös

När substantivet anspråk konstrueras med verb som göra, ha, komma med, ställa och så vidare betyder det att kräva för egen räkning:
– Han gjorde anspråk på hennes arv.
– När han väl fått fast anställning ställde han orimliga anspråk.
– Hon avsade sig alla anspråk på förmögenheten.

När anspråk föregås av verbet ta och prepositionen i står det för utnyttja, lägga beslag eller anlita:
– Arbetet tog hela hennes fritid i anspråk.
– Hans diplomatiska förmåga togs i anspråk under förhandlingarnas gång.

Anspråkslös betecknar någon med små anspråk (en anspråkslös ung man) och är liktydigt med blygsam. Uttrycket i all anspråkslöshet står för i all enkelhet.