Ord som familj, par, lag, företag, styrelse och förening betecknar grupper eller kollektiv. Dessa ord kallas kollektiva substantiv. När de står i singular (till exempel en styrelse, styrelsen) kan de ord som beskriver eller syftar på dem böjas i antingen singular eller plural:
Det finns dock en viss betydelseskillnad mellan alternativen.
Singular betonar den kollektiva enheten: styrelsen är upprörd; styrelsen kom med beskedet att den avgår. Plural lyfter fram de enskilda individerna i gruppen: styrelsen är upprörda; styrelsen kom med beskedet att de avgår.
Skribenten väljer alltså själv om singular eller plural passar bättre i sammanhanget, men ska sedan vara konsekvent. Om man använder den för att hänvisa till styrelsen i en mening ska man alltså inte använda de i nästa mening.
Man kan undvika problemet genom att formulera om meningen eller välja andra ord: alla i styrelsen var upprörda, styrelsemedlemmarna var upprörda.
Exempel:
Källor: Språkrådet och Språkinstitutet