Språkkolumnen: När det kommer till sånt som en

Uttryck som en inte själv använde eller hade hört i tjugoårsåldern uppfattar en ofta som konstiga nymodigheter eller rentav som grammatiska fel. Jag använder till exempel vanligen inte en på det sätt som jag gjorde nyss, för det användes inte i allmänspråket i mitt modersmåls glansdagar i slutet av förra årtusendet.

 

Det är i synnerhet genusmedvetna skribenter som skriver pronomenet en i stället för man. De uppfattar man som könsbestämt. Ur språkvetenskaplig synvinkel är pronomenet man inte könsladdat, utan det betecknar egentligen människa. Att pronomenet man har sitt ursprung i substantivet man gör inte ordet manligt laddat. Det handlar helt enkelt om två olika ord som betyder olika saker men ser likadana ut.

 

Än så länge rekommenderar språkvården att en används med försiktighet i andra texter än de som har personlig prägel, som kolumner och skönlitterära texter. En kan uppfattas som dialektalt eller ideologiskt färgat. Men språkvården följer utvecklingen och uppdaterar sina rekommendationer om bruket förändras.

 

Ett uttryck som inte heller användes i mitt modersmåls glansdagar är när det kommer till. Det hörs allt oftare i radio, och det har fått några lyssnare att höra av sig.

 

När det kommer till kritan och när det kommer till stycket är visserligen gamla uttryck som betyder när det verkligen gäller, men kan det komma till annat än kritan eller stycket då?

 

Det är helt klart att när det kommer till blivit vanligt i svenskan på grund av inflytande från engelskans when it comes to. Att finlandssvenskar använder det kan också ha att göra med att uttrycket tagits in i finskan (mitä siihen/johonkin tulee). Någon nymodighet är det ändå inte fråga om.

 

Språkvårdaren Siv Strömquist konstaterade redan 2011 att det är ett uttryck som legat i träda. “För den som tycker att textbindande element som vad gäller eller angående känns alltför formella är när det kommer till ett bra val. Och en tröst för alla som fruktar anglicismspöket är att uttrycket har använts i svenska språket åtminstone sedan 1800-talets mitt."

 

Även om uttrycket när det kommer till inte är fel är det bra att inte använda det onödigt mycket och i sammanhang där en enkel preposition passar bättre, speciellt i skrift.

 

Vi alla som är över tjugo år får stå ut med att det dyker upp nya eller bortglömda uttryck som till en början verkar märkliga. Om de sprids och blir en del av ordförrådet beror mer på språkbrukarna än på språkvårdarna.

 

Minna Levälahti

Mediespråkvårdare

 

Språkkolumnen skrivs turvis av mediespråkvårdarna Charlotta Svenskberg och Minna Levälahti vid Svensk presstjänst. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.