Språkkolumnen: Första sommaren med cyanobakterier i badvattnet

Myndigheterna i Finland rapporterar om blågrönalger och blågröna alger i samma älskade Östersjön när svenska myndigheter rapporterar att det finns cyanobakterier. Vad är det riktigt som gör att man inte vill hoppa i sjön när som helst under sommaren?

Varje sommar är det någon som undrar vad den farliga algblomningen består av – blågrönalger, blågröna alger, blåalger eller cyanobakterier.

Det är biologer och andra experter som får uttala sig om vad det är som lever och frodas i sjöar och hav och vad som är farligt i stora mängder. Men våra intressen möts när det handlar om hur algerna eller bakterierna benämns och med vilka ord medierna rapporterar om dem. 

 

I dag är det lätt att ta reda på fakta själv om allt som fångar ens intresse, som algblomningen. När man söker på blågröna alger på exempelvis svenska, engelska och tyska webbplatser får man genast information om att benämningen alger är missvisande, eftersom det är fråga om bakterier. 

 

Svenska experter talar om cyanobakterier, och de svenska terminologerna klassar numera benämningen blågröna alger som en föråldrad term. I svenska medier ser man alltmer sällan blågröna alger. Om den benämningen används nämns oftast också cyanobakterier. 

 

Ska medierna då följa det allmänspråkliga bruket och använda blågröna alger eller det mer vetenskapligt korrekta cyanobakterier? Det viktigaste är att läsarna förstår budskapet i nyheterna. Men man kan inte hålla fast vid gamla benämningar bara för att det är så de flesta uttrycker sig.

Av den anledningen tog vi finlandssvenska mediespråkvårdare nyligen ett beslut att rekommendera att medierna skriver cyanobakterier i första hand. Tidigare har vi rekommenderat blågröna alger, eftersom de finländska myndigheterna fortfarande använder den termen. 

Blågröna alger och cyanobakterier kommer sannolikt att användas parallellt i medierna en längre tid – i synnerhet om både myndigheterna och allmänheten fortsätter tala om blågröna alger. 

 

Fördelen med att kalla dem för bakterier är att då kan man i ett enda andetag rapportera: “Inga skadliga bakterier i badvattnet” och avse både cyanobakterier, kolibakterier och andra bakterier som kan förorena vattnet vid badstränderna.

 

Önskedrömmen är naturligtvis att medierna inte över huvud taget ska behöva skriva om bakterierna och att vi när som helst ska kunna ta ett dopp i våra sjöar och hav utan rädsla för att vattnet ska vara skadligt för hälsan. 

 

 

Minna Levälahti

 

Språkkolumnen skrivs av språkvårdarna vid Svensk Presstjänst. Den publiceras i de finlandssvenska dagstidningarna.