Språkkolumnen: Att känna flygskam och smygflyga

 

För ungefär två år sedan sträcktittade jag på den norska tv-serien Skam. Då sögs jag in i handlingen och karaktärerna och lade inte större fokus på seriens titel. Det är först nu som jag reflekterar kring titeln och ordet skam.

Substantivet skam och verbet skämmas figurerar numera allt oftare i det politiska språket och därmed också i mediespråket. I dag har vi ord som flygskam, köttskam, och nyligen stötte jag också på orden avokadoskam och plastskam.

Utsläppen från flygtrafiken är stora, enligt vissa så stora att den som tar flyget bör skämmas. Ordet flygskam är belagt i svenskan sedan 2017 och fanns med i Språkrådets nyordslista 2018.

 

Fenomenet har också uppmärksammats och benämnts i andra språk. I isländskan finns ordet flugskömm, i engelskan flight shame, i nederländskan vliegschaamte och i tyskan Flugscham.

Även om det är många som undviker att resa eller vill resa miljövänligt har intresset för flygresor inte minskat kraftigt. Men de som fortsätter att flyga kommer kanske att undvika att berätta om det lika yvigt som tidigare. I och med att flygens klimatpåverkan uppmärksammas kan det leda till att fler väljer att resa i hemlighet, de smygflyger. Den som smygflyger reser med flyg men lägger inte ut några bilder från resan på sociala medier. Orsaken är flygskammen.

 

Verbet smygflyga lär ha börjat användas av personerna bakom Instagramkontot Aningslösa influencers som ifrågasätter antalet flygresor som influerare gör.

Ordet skam har enligt Svensk ordbok definitionen känsla av blygsel över o­förmåga eller förkastlig handling. I skolan kunde man förr som straff få stå i skamvrån och skämmas. Det var ett av dåtidens sätt att uppfostra och fördöma. I dag verkar begreppet skam vara ett exempel på vår tids behov av att uppfostra och fördöma. Vi placerar oss själva i skamvrån på grund av dåligt samvete för till exempel flygresor, kötträtter och plastprodukter. Dessutom kan vi skamma, det vill säga få någon annan att känna skam över något. Verbet skamma fanns med i Språkrådets nyordslista 2016.

Förutom att vi kan känna skam för egen handling och skamma, kan vi också skämmas för det någon annan gör eller säger. Då handlar det om sekundärskam. Och om man skäms, rodnar eller tycker att något är så pinsamt att man bildligt talat skulle vilja ha en kudde att gömma ansiktet bakom, då är det skämskudden vi behöver.

Ordet skam har tydligt ett uppsving för tillfället. Aningen skämmigt, kan jag ändå tycka.

 

Charlotta Svenskberg

Mediespråkvårdare


Det här är den sista språkkolumnen av Charlotta Svenskberg, som byter jobb. Minna Levälahti vid Svensk presstjänst fortsätter skriva språkkolumnen. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.

09.04.2019