Språkkolumnen: Även om också är bra är även ibland bäst

Ordet "också" hör till de femtio vanligaste orden i svenskan och har sin givna plats på många ställen i de flesta texter. När jag ser att "också" upprepas i mening efter mening brukar jag ibland föreslå att det byts ut mot "även" på något ställe.

Fler än en gång har jag fått höra att "även" låter antingen ålderdomligt eller så svenskt. Jag vet inte varifrån den ålderdomliga stämpeln härstammar, men jag förstår att ordet kan kännas främmande om man aldrig har använt det i tal. Min uppfattning är att finlandssvenskar sällan använder ordet även i sitt vardagliga talspråk. Det är "också" som gäller, eller "ock" eller "å", som kan betyda samma sak.

Också hör till de ord som funnits i svenskan sedan fornsvensk tid. Ordet även i betydelsen "också" lånades in från lågtyskan betydligt senare, omkring 1700. Både också och även är gamla, men de är levande och fräscha ord som fyller viktiga funktioner trots att de har hundratals år på nacken.

Inget hindrar att en skribent låter bli att använda "även", eftersom det går att välja andra synonymer. Men det finns en konstruktion där "även" ligger närmare till hands än "också", nämligen "även om".

I texter skrivna i Finland är det inte helt ovanligt med en mening som "Också om det ösregnar tänker jag gå ut" i stället för "Även om det ösregnar tänker jag gå ut".

För trettiofem år sedan undersökte språkprofessorn Birger Liljestrand språket i de finlandssvenska tidningarna Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Jakobstads tidning. Bland mycket annat lade han då märke till kombinationen "också om", "som i sverigesvenska vanligen lyder "även om"."

Enligt Liljestrand hörde "också om" till kategorin Fraser som är mindre frekventa i eller helt främmande för sverigesvenska. Mer än så står det inte om denna kombination i hans bok Juttu och sammetsfarmare som kom ut 1985.

På trettiofem år har mycket hänt i språkbruket, men hur har det gått för "också om"? Jag gjorde en liten sökning på "också om" i tre sverigesvenska dagstidningar på nätet. Trots att min sökning inte är vetenskaplig gav den mig rätt klara besked: ordkombinationen används inte heller i dag i samma betydelse som "även om".

Enligt Svenska Akademiens grammatik är "också om" en mer tillfällig kombination, medan "även om" är ett fast uttryck. Det tas upp i Svensk ordbok, men inte "också om". Det fasta uttrycket lyder alltså "även om". Här är det bäst att hålla sig till "även". I andra sammanhang är det fornsvenska "också" ett gott val.

Minna Levälahti

Språkkolumnen skrivs av språkvårdarna vid Svensk Presstjänst. Den publiceras i de finlandssvenska dagstidningarna.

Råden som publiceras här riktar sig i första hand till dem som arbetar med de finlandssvenska medierna, men vi hoppas naturligtvis att alla andra språkbrukare också ska ha nytta och glädje av dem.