Det svenska ordet för hiihtoloma är sportlov. 

Man åker skidor, skridskor, pulka, utför. Visst kan man skriva att man skidar, men framför allt i tävlingssammanhang bör man använda skidåkare och skidåkning. Observera att det ofta också räcker med de enkla åkare och åkning.

Man skiljer också mellan längdåkning och utförsåkning. En form av längdåkning är det som i Finland vanligen kallas terrängskidning och i Sverige turåkning.

I skidspår använder man klassisk stil eller teknik. Dit hör stakning, som är det allmänsvenska ordet för finlandismen "parstakning" (tasatyöntö). Fristil eller skejt är den andra tekniken. Skriv hellre skejt än "skate" och "skating". Verbet följer också svensk stavning: att skejta. 

Det heter vallningsfria skidor (på finska pitosukset).

En parallell till skida är skrinna. Också det tas upp i ordböckerna i betydelsen åka skridsko, men ordet är i praktiken mycket ovanligt i allmänsvenskan.

Ordet hiss ska inte användas i samband med slalombackar. En hiss rör sig rakt upp och ner. Det rätta ordet är (skid)lift. Man talar heller inte om sluttning när man menar preparerade backar. Svenskan har lånat ordet pist från franskan.

Självfallet kan man också rätt och slätt tala om en backe, i synnerhet om det finns bara en pist per backe. Offpiståkning är en spännande men farlig form av utförsåkning i alper och högfjäll.

När det gäller skidcenter och skidcentrum är skidcenter det vanligare. Men båda formerna används och måste anses vara korrekta.

Center böjs: ett center, det här centret, flera center, de här centren

Centrum böjs: ett centrum, centrumet, flera centrum, de där centrumen