Här listas de svenska motsvarigheterna till en del nya begrepp som införs i samband med reformen. Ni hittar dem också på arbetspension.fi > ordlista. 

Observera att det som på finska kallas superkarttuma eller superkertymä (som egentligen heter korotettu karttuma) ska heta höjd intjäningsprocent eller högre pensionstillväxt på svenska, absolut inte "superkoefficient". Vilken av de två svenska motsvarigheterna ni ska använda beror på vad ni väljer att lägga fokus på, intjäning eller tillväxt. Ett alternativt uttryck är bonustillväxt.

Finskans puoliväli-indeksi motsvaras på svenska av halvvägsindex eller 50/50-index.

Finskans ansiotasoindeksi, palkkatasoindeksi, palkkaindeksi motsvaras på svenska av förtjänstnivåindex, lönenivåindex eller löneindex, inte "utkomstindex".

Arbetslivspension (työuraeläke)

Personer som har varit i arbetslivet länge och som har haft fysiskt eller psykiskt belastande jobb kan ansöka om arbetslivspension.

Åldersgränsen är 63 år. Arbetsbelastningen bedöms i förhållande till möjligheten att klara sig i det nuvarande jobbet. Den som ansöker om arbetslivspension ska ha en arbetskarriär på minst 38 år bakom sig. Man måste ansöka om arbetslivspension inom ett år efter att anställningen har upphört.

Målsatt pensionsålder (tavoite-eläkeikä)

Den ålder som var och en borde jobba till för att kompensera livslängdskoefficientens minskning av den månatliga pensionen.

En uppskattning av den målsatta pensionsåldern framgår ur arbetspensionsanstaltens arbetspensionsutdrag fem år före den nedre gränsen för ålderspension.

Partiell förtida ålderspension (osittainen varhennettu vanhuuseläke)

Deltidspensionen ersätts med partiell förtida ålderspension.

En arbetstagare som är minst 61 år kan få 25 eller 50 procent av den ålderspension som han eller hon har tjänat in. Ett förtidsavdrag gör att pensionen som fås i förtid blir mindre. Avdraget är 0,4 procent för varje månad som pensionen tidigareläggs. Arbete som utförs vid sidan av den partiella ålderspensionen berörs inte av löne- eller arbetstidsuppföljning. Den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension stiger år 2025 till 62 år.

Livslängdskoefficient (elinaikakerroin)

Livslängdskoefficienten påverkar storleken på ålderspensionen.

Livslängdskoefficienten, som infördes år 2010, begränsar ökningen av pensionskostnaderna som beror på att livslängden ökar. Social- och hälsovårdsministeriet slår årligen fast livslängdskoefficienten för varje åldersgrupp. Livslängdskoefficienten räknas utifrån dödlighetsstatistiken de senaste åren. Livslängdskoefficienten förmildras när den nedre åldersgränsen för pension stiger till 65 år. Förmildringen gäller såväl ålders- som invalidpension.

Arbetslivskvot (työurasuhde)

Arbetslivskvoten mäter om den ökade livslängden förlänger tiden som pensionär eller tiden i arbetslivet.

Med fem års mellanrum bedömer Social- och hälsovårdsministeriet tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna förhållandet mellan tiden i arbetslivet och tiden som pensionär. Bedömningen görs för första gången om tretton år, år 2027. Man behöver inte ändra åldersgränserna för pension om tiden i arbetslivet förlängs tillräckligt genom andra åtgärder.

Uppskovsförhöjning (lykkäyskorotus)

En uppskovsförhöjning ersätter från början av år 2017 bonustillväxten på 4,5 procent. Uppskovsförhöjningen höjer den intjänade pensionen för hela tiden i arbetslivet.

Om en arbetstagare fortsätter jobba efter att han eller hon har nått den nedre åldersgränsen för pension, är pensionstillväxten 1,5 procent av lönen. Dessutom stiger pensionen med 0,4 procent per månad. Om personen fortfarande jobbar ett år efter att han eller hon har nått den nedre åldersgränsen, är uppskovsförhöjningen 4,8 procent.