Om dråp, mord och avrättning

I allmänspråket betyder verbet dräpa att oavsiktligt döda någon, dödsvållande. Motsvarande substantiv är dråp, och den som begår ett dråp är en dråpare (inte "dräpare"). Enligt ordböckerna är dråpare mindre brukligt och ordet bör därför ersättas med andra alternativ.

Att skriva "den misstänkte kvinnodräparen" är inte bara fel utan också missvisande eftersom ordet misstänkt antyder att förövaren kanske är misstänkt för ytterligare något brott.

Innan personen har dömts kan det därför vara bättre att använda uttryck som misstänkt gärningsman, dråpmisstänkt/a, förövare, mannen misstänkt för dråpet, den som misstänks för dråpet, eventuellt 36-åringen, 17-åringen: Polisen publicerade video av dråpmisstänkt.

Verbet avrätta bör användas med en viss urskillning. Om man avrättas har man blivit dömd till döden. Utan laga dom handlar det alltså om mord, dråp eller rätt och slätt om att döda.

I överförd bemärkelse förekommer ändå ofta uttrycket "rena avrättningen" när man hänvisar till besinningslöst våld och blodiga uppgörelser. Vad man då avser och helst ska använda i stället är "rena slakten". Morden på Utøya (i juli 2011) är ett exempel på en sådan massaker.

Observera också att man begår brott eller dråp och man begår självmord (eller tar livet av sig).

Läs också språkrådet om skillnaden mellan termerna dråp (tappo) och dråp under förmildrande omständigheter (surma).