Adjektivet böjs enligt sitt huvudord så att bestämningen till ett ett-ord får ändelsen -t: ett rött hus, ett grönt äpple, ett glatt ansikte, ett precist förslag.

Men det finns adjektiv som inte följer det här mönstret eftersom de antingen saknar neutrumform eller annars inte tar en form på -t.

Adjektiv som absolut, akut, fadd, flat, kåt, lat och rädd har ingen form som slutar på -t och vi kan därför inte tala om "ett rätt barn" eller "ett flatt berg". Här måste vi omskriva och säga att barnet blev uppskrämt och att klippan är flat.

Också vid pryd, snöd, vred och vid två- eller flerstaviga adjektiv på betonat -id böjer vi ogärna adjektivet i neutrum: "ett prytt flickebarn" eller "ett snött begär". Tala om en pryd flicka och en snöd vinning. Av adjektiven på -id är det endast solid som tar formen solitt: ett solitt bolag.

Källa: Catharina Grünbaum, DN:s språkspalt. Se också Språkriktighetsboken (2005), s. 109–112.