Fullmäktige och fullmäktigeledamot

Språkrådet i Sverige har reviderat sin rekommendation om hur ordet fullmäktige ska användas. Så här lyder rekommendationen i dag:
 
Fullmäktige är ett kollektivord som ofta förekommer i helt oböjd form:
 
  • Fullmäktige sammanträder på onsdagar.
Men även böjda former som det nya fullmäktige och ett enigt fullmäktige förekommer. Däremot är det ovanligt med en pluralform av fullmäktige, även om en sådan är tänkbar:
 
  • Vi avslog ansökan om att införa ett ungdomsfullmäktige. Vi kan inte ha två fullmäktigen i kommunen.
 

Fullmäktige används ibland om själva mötet:

 

  • Vi har fullmäktige i kväll.
  • Vi pratade om det för tre fullmäktigen sen.
  • De där fullmäktigena vi hade i höstas fungerade ju bra.

 

Den som är invald i ett fullmäktige kallas vanligen fullmäktigeledamot. Tidigare var en fullmäktig och den fullmäktige de vanliga benämningarna, men de blir allt ovanligare.

 

Råden som publiceras här riktar sig i första hand till dem som arbetar med de finlandssvenska medierna, men vi hoppas naturligtvis att alla andra språkbrukare också ska ha nytta och glädje av dem.