Finsk eller finländsk?

Finne, finsk används om den finskspråkiga delen av Finlands befolkning, finlandssvensk om den som har svenska som modersmål och finländare, finländskom invånare och förhållanden i Finland oavsett språktillhörighet.

 

Men så fort vi talar om fenomen där den språkliga aspekten inte är det centrala använder vi ofta finsk i betydelsen som har med Finland att göra. Vi talar av hävd om den finska staten, finskt medborgarskap, den finska skogsindustrin, finsk sisu, Finska viken, Finsk tidskrift (den äldsta finlandssvenska kulturtidskriften) och så vidare. Här är det irrelevant med språk, det är ursprunget i Finland som är det centrala.

 

Det finns förstås gränsfall, och man bör tänka sig för i fall som till exempel det finska skolsystemet/den finska skolan, som ligger nära varandra men där det förra troligen tolkas som skolan i Finland och det senare som de finskspråkiga skolorna i Finland (språket är inte relevant för skolsystemet i sig men för skolan är det det, eftersom vi har både finsk- och svenskspråkiga skolor i vårt land).

 

Rekommendation: Använd finsk om du avser någonting som har sitt ursprung i eller berör Finland och som inte har en språklig dimension. Använd finländsk om det finns en språklig dimension och du inte vill poängtera den.

 

Läs också vårt nyare språkråd om orden finne, finländare och sverigefinne.

 
Uppdaterad 18.7.2018: Länk till nytt språkråd.