Dagarna i stilla veckan eller dymmelveckan

Stilla veckan inleds med palmsöndagen som firas till minne av Jesus intåg i Jerusalem. Folk hälsade honom med palmblad som de lade ned på vägen framför honom. Andra dagar under veckan som anknyter både till kristna traditioner och till traditioner med anor längre tillbaka i tiden är dymmelonsdagen, skärtorsdagen och långfredagen.

I finskan har också måndagen och tisdagen i stilla veckan etablerade namn (malkamaanantai, tikkutiistai). I svenskan förekommer bland annat benämningarna: mulimåndag och kulitisdag samt blåmåndag och vit tisdag.

Ordet dymmel i dymmelonsdag härstammar från det fornsvenska dymbil (kläpp). Under stilla veckan byttes järnkläppen i kyrkklockorna mot en träkläpp för att dämpa ljudet.

Dymmelonsdag är inte detsamma som askonsdag, fast onsdagen i stilla veckan ofta kallas askonsdag hos oss. Askonsdagen är egentligen onsdagen efter fastlagssöndagen.

Förleden skär- i skärtorsdag har biblisk bakgrund och betyder ren (jfr skärseld, den renande elden). Ordet har alltså ingenting med färgen skär att göra. Skärtorsdagen går tillbaka på den dag Jesus tvättade lärjungarnas fötter och intog den sista måltiden med dem.

Långfredag är ett ord med nordiskt ursprung och namnet på den dag Jesus korsfästes. Namnet kommer av att gudstjänsten på långfredagen var längre än vanligt. Långfredagen var också en fastedag och skulle firas i stillhet.

Efter långfredagen följer påskafton, påskdagen och annandag påsk. Observera att "påsklördag" och "påsksöndag" är enbart finlandssvenska och bör undvikas i skrift. Använd inte heller det finlandssvenska "påskannandag". Veckan efter påskdagen kallas för påskveckan.

Dagarna kring påsk skrivs med liten bokstav.