Kollektivavtal (työehtosopimus)
Överenskommelse om löner och anställningsvillkor som vanligtvis förhandlas fram mellan ett fackförbund och en arbetsgivarorganisation och ofta gäller en hel bransch (till exempel teknologiindustrin eller handeln). Facket och ett enskilt företag kan också ingå ett företagsspecifikt kollektivavtal (yrityskohtainen työehtosopimus). Kollektivavtalen är tidsbundna. Om ett kollektivavtal är allmänt bindande (yleissitova) är det bindande för alla arbetsgivare i den branschen, inte bara för dem som hör till den arbetsgivarorganisation som har förhandlat fram avtalet. Man ingår, sluter eller träffar ett avtal, inte "gör".

Lokalt avtal (paikallinen sopimus)
Överenskommelse mellan arbetstagarna och arbetsgivaren på företags- eller arbetsplatsnivå, ofta om en specifik fråga (till exempel distansarbete). I kollektivavtalen nämns ofta vilka frågor man kan avtala om lokalt. I förhandlingarna representeras arbetstagarna vanligtvis av fackets förtroendeman (luottamusmies).

Trepartsförhandling (kolmikantaneuvottelu) I vissa arbetsmarknadsfrågor, till exempel reformer av den sociala tryggheten, förs förhandlingarna vanligtvis mellan tre parter: löntagarorganisationerna, arbetsgivarorganisationerna och staten.

Avtalsrörelse på förbundsnivå (liittokierros), inte "avtalsrunda"
Numera förs de flesta avtalsförhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivarförbund. Centralorganisationerna deltar inte i förhandlingarna. Förr var det vanligt att centralorganisationerna först enades om en central uppgörelse (keskitetty ratkaisu), som förbunden utgick från när de förhandlade om kollektivavtal.

Om parterna enas om att lönerna höjs lika mycket för alla talar man om en allmän förhöjning (yleiskorotus). Uppgörelsen kan också innehålla en lokal pott (paikallinen erä) och då får arbetsgivarna och arbetstagarna förhandla lokalt på arbetsplatsen om hur löneförhöjningarna ska fördelas.

Ofta avtalar parterna om löneförhöjningar i procent (prosenttikorotus; prosenttilinja). Ett annat alternativ är en blandad uppgörelse (sekalinja), där lönerna för dem som tjänar över en viss gräns höjs med en viss procent, medan lönerna för dem som tjänar under gränsen höjs med ett visst belopp (eurokorotus; eurolinja). Parterna kan också avtala om en låglönepott (matalapalkkaerä).

Stupstock (perälauta)
Klausul som slår fast vilka bestämmelser som gäller om parterna inte lyckas enas, till exempel i lokala förhandlingar. Det kan handla om att arbetsgivar- och fackförbunden ger en möjlighet att avtala lokalt om hur löneförhöjningarna ska fördelas, men att förbunden samtidigt har kommit överens om fördelningen om de lokala parterna inte kommer överens om något annat.

Medling, förlikning (sovittelu)
Om parterna inte lyckas komma överens om ett nytt kollektivavtal kan riksförlikningsmannen (valtakunnansovittelija) medla mellan parterna. Medlaren kan lägga fram ett medlingsbud, förlikningsförslag (sovintoehdotus, sovintoesitys) som parterna kan godkänna eller förkasta.

Arbetskonflikt, stridsåtgärd (työtaistelu)
Medan kollektivavtalet i branschen är i kraft råder fredsplikt (työrauhavelvoite). Om kollektivavtalet löper ut utan att parterna lyckas enas om ett nytt avtal råder avtalslöst tillstånd (sopimukseton tila). Då kan fackförbunden varsla om strejk (antaa lakkovaroitus) och sedan inleda en strejk (lakko), vilket innebär att förbundets medlemmar lägger ner arbetet.

En vanlig stridsåtgärd är övertidsblockad (ylityökielto), som i Finland ofta kallas övertidsförbud. Det betyder att fackförbundet förbjuder sina medlemmar att arbeta övertid. Facket kan också utlysa förbud mot att byta arbetspass (vuoronvaihtokielto).

Facket kan också inleda en blockad (saarto). Då vägrar anställda vid andra företag samarbeta med det företag som är satt i blockad. Ansökningsblockad (hakusaarto) betyder att facket uppmanar sina medlemmar att inte söka lediga jobb som omfattas av arbetskonflikten. Massuppsägning (joukkoirtisanoutuminen) är en stridsåtgärd från arbetstagarnas sida som innebär att arbetstagarna kollektivt säger upp sig. 

Sympatistrejk (tukilakko) betyder att sådana löntagare som inte direkt berörs av konflikten strejkar för att stödja dem som berörs av konflikten.

Arbetstagarna kan också visa sitt missnöje genom en utmarsch (ulosmarssi), som ofta sker spontant och är kortvarig.

Också arbetsgivarsidan kan vidta konfliktåtgärder och utlysa lockout (työsulku), vilket innebär att arbetstagarna utestängs från arbetet och inte får lön. Det är lätt att blanda ihop termerna blockad och lockout, men kom ihåg att det är arbetstagarsidan som kan inleda en blockad, medan arbetsgivarsidan kan inleda en lockout.

Under en arbetskonflikt brukar parterna komma överens om skyddsarbete (suojelutyö), vilket betyder att vissa arbetsuppgifter utförs för att förhindra fara för liv eller hälsa, eller för att skydda egendom.

En strejk som riktar sig mot ett kollektivavtal som är i kraft är en olovlig strejk (laiton lakko). Det är Arbetsdomstolen som avgör om en strejk är olovlig. Det fackförbund som ordnar en olovlig strejk kan dömas att betala strejkböter (hyvityssakko).

Fler arbetsmarknadstermer: Fackterms arbetsmarknadsordlista

Sammanställd av Jonny Smeds/Löntagaren i oktober 2017

Uppdaterad i januari 2023