A- eller e-form av adjektiv

När adjektivet syftar på en man kan vi antingen böja det med -e: den skicklige backhopparen, vår nye presidentkandidat; eller med -a: vår bästa backhoppare. 

När vi syftar på en kvinna böjs adjektivet i huvudsak med -a: vår populära kulturminister, Finlands första kvinnliga president.

 

När adjektivet står självständigt syftar e-formen på män och a-formen på kvinnor: den gamle försvann i tisdags, den rullstolsburna klarade sig bra i tävlingen.

 

Observera!

– Vissa adjektiv böjs alltid med -a: lilla gubben, min äkta hälft, hennes före detta, vår samtida.

– Vid fasta titlar används e-formen också om kvinnor: förste vice talman Anna Andersson, förste bibliotekarie Berit Björk, förste styrman Jenny Jansson. Här är förste en del av den fasta titeln förste vice talman/förste bibliotekarie/förste styrman. 


Vid neutrala beteckningar böjs adjektivet med -a oberoende av könstillhörighet: det nittonåriga vittnet, det snabba biträdet, det nya ombudet.

Fast titlar på -råd är ett-ord bör man undvika formuleringar med efterställda adjektiv i neutrum. Undvik att tala om att bergsrådet var "gammalt". Säg i stället att bergsrådet hade uppnått en hög ålder eller att bergsrådet var en gammal man.

Se vidare Språkriktighetsboken, 2005, s. 88 och Catharina Grünbaum: Språkbladet, 2001.