Mediespråk
 
 

Mediespråk 2017

Anmäl dig här

Vi är redan anmälda

Nu kan du anmäla dig till Mediespråk 2017 som arrangeras 19-21 januari på Viking Lines Stockholmsfärja MS Mariella.

Seminariet inleds på torsdag eftermiddag och avslutas på lördag morgon när färjan återvänder till Helsingfors.
Deltagarantalet är begränsat till 150. Så i år lönar det sig att anmäla sig i tid. Seminarieavgiften kan betalas nästa år, dock före seminariet.

Avgiften som är 300 euro inkluderar:
- Seminarieprogram.
- Hytt för en person (A-kategori)
- Två buffetmiddagar.
- Två sjöfrukostar.
- Konferenskaffe och frukter.


Den förnyade anmälningssajten stängs definitivt den 15 december.

Vem som föreläser sätts ut vart efter avtal är gjorda. Men räkna med ett minst lika spännande och fortbildande program som tidigare år.


Torsdag 19 januari
14.00 Konferensen börjar
14.15 Program
15.00 Program
16.00 Kaffepaus
16.30 Program
17.00 Program
20.00 Middag, buffé

Fredag 20 januari
08.00 Frukost
10.00 Ankomst till Stockholm
10.00-13.00 Egen tid eller arrangerat extra program
13.00 Program
14.00 Program
15.00 Program
16.00 Kaffepaus
16.30 Program
17.30 Program
20.00 Middag, buffé

Lördag 21 januari
08.00 Frukost
10.10 Ankomst till Helsingfors

Nu har du chans att påverka programmet. Vem vill du att ska föreläsa på Mediespråk 2017? Skriv till Patrik Stenvall, patrik.stenvall@hssmedia.fi.

Nyheter från årets mediespråksseminarium.


Goda kolleger och etiska normer hjälper vid kris

Ju mer en krissituation som du bevakar liknar ditt eget liv desto större är risken att drabbas av posttraumatiskt stressyndrom.

Forskarna och före detta nyhetsjournalisterna Trond Idås och Klas Backholm har gjort studier med journalister som jobbat med tsunamin i Asien, skolskjutningarna i Finland och terrorattacken i Norge. Men det kan vara händelser som bara blir en notis i en lokaltidning som påverkar en journalist mest. 

- Trafikolyckor är ofta mest krävande, eftersom det kunde ha hänt mig eller någon i min egen familj, säger Trond Idås.

När man bevakar en kris är det viktigaste att man har goda kolleger som man kan prata med, så att man får bearbeta händelserna på ett bra sätt.

- Det är kollegerna som bäst förstår vad du gjort och varför, säger Trond Idås.

Det var sommar när terrordådet på Utøya i Norge skedde och de flesta som jobbade var sommarvikarier. Många av dem var också politiskt aktiva ungdomar som kände offren.

- Unga oerfarna journalister reagerade starkare på händelserna, säger Klas Backholm.

När valet står mellan två olika moraliska ramar är uppdraget att avgöra om det är bättre att inte störa den som drabbats eller att rapportera om vad som hänt.

Journalisterna som sändes till områden som härjats av tsunamin slet mer än andra utsända med skuld- och skamkänslor.

- De var inte där för att hjälpa utan för att komma hem med en god historia, och de kände att de inte gjorde någon direkt nytta, säger Idås. 

Men faktum är att det var mediernas täckning av katastrofen som gjorde att resten av världen skulle komma att mobiliseras.

Det man gör går inte alltid hand i hand med det etiska uppdraget.

- Jag hörde det flera gånger när jag intervjuade journalister som var på plats i Jokela och Kauhajoki. Deras värderingar krockade med det som man måste göra som journalist, säger Klas Backholm.

Många av dessa etiska dilemman handlar om att man inte vet hur man ska jobba i en krissituation. Om man inte pratat om det på förhand och inte har uttalade normer på redaktionerna är riskerna större.

- Det är speciellt viktigt att känna sig trygg i journalistrollen, trygg i varför du är där. Följ magkänslan, gå inte ut över dina moraliska gränser. Du är den som är bäst på att värdera var gränsen går, säger Trond Idås.

Klas Backholm ger oss rådet att dels ha klara personliga etiska normer för krisarbete, dels ha klara tillgängliga redaktionella etiska överenskommelser.


Vem har rätt att att ifrågasätta någons förstånd?

Det finns bara två adjektiv som vi med gott samvete kan använda när vi vill beskriva en funktionsnedsättning eller utvecklingsstörning, sade Lars Hedman, journalist vid Österbottens Tidning, i sin föreläsning.

Det är orden blind, i betydelsen svår synskada, och ordet döv, i betydelsen som hör till de teckenspråkiga. I dag ska nämligen terminologin kring en funktionsnedsättning eller utvecklingsströning fokusera på själva funktionsnedsättningen, inte den person som har en funktionsnedsättning.

Det betyder att till exempel ord som invalid, handikappad, funktionshindrad, utvecklingsstörd och förståndshandikappad har fasats ut och ersatts av de mer neutrala benämningarna person med funktionsnedsättning och person med utvecklingsstörning. Organisationen Unga rörelsehindrade i Sverige har gått ett steg längre och föreslagit orden (person med) funktionsskillnad eller funktionsvariation.

Föskjutningen från ett specifikt adjektiv till en mer beskrivande fras när det gäller termer kring olika funktionsnedsättningar avspeglar arbetet bland olika handikapporganisationer för ett mer tolerant och framför allt mer tillgängligt samhälle. Ett samhälle som visar respekt och ger utrymme för mångfalden. Ett samhälle där orden inte ska få såra.


Eos-tidningen årets kulturtidskrift

Barnkulturen blev vinnare när Tidskriftscentralen utsåg årets kulturtidskift; Eos-tidningen.

 

Eos-tidningen har fått priset en gång tidigare; år 2013.

 

Kerstin Kronvall, som stod för valet av pristagare, konstaterade bland annat att Eos-tidningen har ett allvarligt budskap men att tidningen ändå inte använder pekpinnar.

 

Priset togs emot av Susanne Sandberg-Ek, ansvarig redaktör på Eos-tidningen.


Fredrik Rahka: Därför Förlaget

Det nya finlandssvenska bokförlaget Förlaget hoppas dra nytta av Moomin Character och dess breda distributionskanal.

 

När traditionella förlag tappar 4-5 procent i intäkter och personal varje år har Moomin Characters i stället ökat sin omsättning med 800 procent de senaste 7-8 åren.

 

Det är ett faktum som Fredrik Rahka, vd på Förlaget, lyfter fram under sin föreläsning.

 

Tanken är att det nya förlaget ska kunna fortsätta skapa böcker och konst och utnyttja de distributionskanaler som redan finns i Moomin Characters.

 

- Moomin.com har når 23 miljoner människor i 110 länder. Trots att teamet är litet har man lyckats bygga upp något stort med egen produktion och försäljning, säger Fredrik Rahka.

 

Ett stort antal författare har redan meddelat att de går över till Förlaget, bland dem Jörn Donner.

 

Samtidigt som Fredrik Rahka betonar behovet av sociala medier och interaktion, till exempel Facebook som har lyckats göra det viktigt för människor att ”titta in”, så påpekar han behovet av koncentration.

 

- Vi behöver tydligare prioriteringar, säger Rahka.

 

Förlagets huvudägare är Sophia Jansson som är brorsdotter till Tove Jansson.

 

Förutom Förlaget och Schildts & Söderströms finns ytterligare 21 små förlag i Svenskfinland.


KAJ: Dialekter har fått ett uppsving

Humorbandet KAJ gjorde succé i hela Svenskfinland med ”Yolo”-låten, och i dag är det mer accepterat än någonsin att använda dialekt.

 

Bandet gav ut sin första skiva år 2012. Men det var ”fabbo” som blev bandets stora succé, alltså den påhittade Pensalabon som utgör stommen i låten ”Yolo” som berättar om en medelålders man som ger sig ut i krogsvängen en kväll för att känna att han lever.

 

- Det var han som öppnade dörren till hela Svenskfinland, säger Axel Åhman, en av bandets tre medlemmar.

 

Humorgruppen KAJ har alltid musicerat och skojat på Vörådialekt. De tre medlemmarna är vänner sedan barnaåren och alla är uppvuxna i Vörå.

 

- Vi har alltid kunnat formulera oss bättre på dialekt. Man kan till exempel åldersbestämma en person utifrån hur han eller hon formulerar ett enda ord, säger Kevin Holmström, en av medlemmarna.

 

Det dialektala uttryckssättet har gett mycket positiv respons, och bandet har inte tänkt sluta använda dialekt.

 

- Att vi använder dialekt är också en motreaktion mot det vi lärde oss i skolan, nämligen att man måste lära sig standardssvenska för att kunna ta sig fram i Helsingfors. Det stämmer, men acceptansen för dialekt är i dag större än tidigare, säger Axel Åhman.

 

- Vi ser ju oss också lite som rebeller, tillägger Jakob Norrgård, bandets tredje medlem.

 

Förra sommaren kom låten ”Pa to ta na kako”, och den blev bandets nästa succé.

 

KAJ har haft spelningar också i Sverige. På en fråga kring hur långt de kan ta sig på dialekt bli svaret att de inte är redo att slopa dialekten. Men de avslöjar att de har en ny skiva på gång och att det också kommer flera musikvideor.

 

Enligt de tre medlemmarna själva har de bara grälat en enda gång, och då handlade grälet om trollkarlens hatt i Muminberättelsen.


När "tähkäpää" blir "flicka med rågblonda flätor som Rapunzel"

När man översätter skönlitteratur, säger Janina Orlov, gäller det att skapa originaltexten på nytt på något sätt, för om en översättning var exakt lika originalet skulle det inte vara en översättning, utan en kopia. Men man måste ändå försöka gå åt det hållet, och "locka själen ur en kropp (källspråket) och flytta den till en annan kropp (målspråket)".

Just möjligheten till nyskapande ger den litterära översättaren stora möjligheter att ta ut svängarna. Översättaren kan både vara en manipulatör och en oförvitlig sanningssägare, eller någonting mitt emellan dessa. Om ingen på ett svenskt förlag kan finska till exempel men förlaget vill ge ut en bok av en finsk författare, finns det ingen som kan kolla originalet och se hur väl översättningen stämmer överens med det. Det här kanske lockar översättaren att slopa ord som helt enkelt är så svåra att översättaren hellre skulle vilja ge upp. Ett ord som Janina Orlov har slitit hårt med i en översättning av Sofi Oksanens roman Norna var finskans tähkäpää, ordagrant ax på svenska. Ett verkligt detektivarbete mynnade till slut ut i motsvarigheten "flicka med rågblonda flätor som Rapunzel".

Förhållandet mellan ett litterärt original och en översättning kan, enligt Janina Orlov, beskrivas som paracitärt, där översättaren är parasiten. En översättning existerar nämligen inte utan ett original. Samtidigt är förhållandet symbiotiskt eftersom en bok alltid tjänar på att översättas. Ändå existerar det ingenting som en felfri översättning, och när en översättning någon gång uppmärksammas är det när den inte funkar eller man upptäckt ett fel.

När det gäller just översättning från finska till svenska säger Janina Orlov att det är fantastiskt roligt även om språken är så olika. En fråga som hon ställer sig ofta är "Varför får jag inte till det på svenska?" Men att fråga det är ett misstag, för det handlar inte om att jämföra svenskan med finskan utan att jämföra svenskan med svenskan i stället.

I dag korrigeras språket i litterära översättningar av förlagsredaktörerna eftersom de hyser en rädsla för att ovanliga ord kan upplevas som svåra. Själv har Janina Orlov fått ge efter för ordet vassbuk i en annan av Sofi Oksanens romaner som det svenska förlaget hävdade inte skulle förstås av de svenska läsarna. Det blev skarpsill i stället.

 


När ord förgiftas

De radikalnationalitiska rörelserna, såsom Sverigedemokraterna, är specialister på att vrida ord, säger Daniel Poohl, chefredaktör för Expo. De paketerar språk på ett sätt som avhumaniserar vissa grupper av människor och gör dem icke-önskvärda, säger Poohl, som citerar den tyska författaren Victor Klemperer om hur ord kan vara som små arsenikdoser:

”De sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå.

- I Danmark har ”anständig” blivit ett fult ord. Så verkar giftet, säger Poohl.

Ordet ”kulturberikare” har förvrängts så att allt ont pekas ut som något som är en följd av att samhället ”berikas”.

Extremhögern vinner mark med sina berättelser, på samma sätt som politiska rörelser alltid ha gjort, säger Poohl. chefredaktör för Expo. Många journalister inser ändå inte detta, utan förhåller sig till dessa rörelser som om de inte skulle vara ideologiska ”på riktigt”.

De radikalnationalitiska rörelserna skiljer sig från varandra men enas av bland annat synen på feminism, socialism, liberalism och mångkultur.

- De här är krafter som i de högerextremas värld är samhällssplittrande, och därför ska tryckas ned och skuffas undan.

Det finns också en stor berättelse om en samhällselit och ett etablissemang, som alla högerextrema ideologier roterar kring, anser Poohl. I den är det eliten som mörkar sanningen om minoriteterna, och det vanliga folket hamnar i kläm.

- Den här berättelsen har tagit sig ut ur de högerextrem


Frida Boisen vände näthatare till vän

Var inte rädd för sociala medier. Använde dem i stället rätt. Det säger Frida Boisen, expert på sociala medier.

Frida Boisen är digitalchef på Bonnier tidskrifter, men under Mediespråk talar hon mest om sin tid som chefredaktör på GT. Hon börjar med ett exempel på hur hon lyckades dubblera trafiken på GT:s sajt med hjälp av en viral krönika.

 

- Jag var i butiken med min åttaåriga dotter. Hon ville ha en bh eftersom alla andra hade det. Det var faktiskt sant; flera andra småflickor hade bh, men jag tyckte det var sjukt och skrev om det.

 

Krönikan blev viral och startade en debatt som lever än i dag tack vare en Facebookgrupp som uppmanar folk att bränna barnens behåar.

 

Men sociala medier är mer än så.

 

- Det är det bästa som hänt demokratin. Sociala medier ger alla en röst. Det är den bästa revolution som skett efter den kvinnliga rösträtten, säger Frida Boisen som har funderat en del på varför människor gillar Facebook så mycket.

 

- Man vill känna sig levande, man vill bli berörd på riktigt.

 

Frida Boisen bjuder på fyra nycklar till en bra story: Ilska, glädje, värme i hjärtat och rädsla.

 

Hon uppmanar journalisterna att experimentera mer och våga. När ämnet är valt är bara halva jobbet gjort. Publiceringskanalen är minst lika viktig, säger Boisen.

- Folk har olika sätt att ta till sig nyheter. Varför ska man alltid skriva en text?

 

Boisen talar om unika säljkanaler, Unique Selling points. Men också om att bli bättre på att fånga upp sådant som fungerar på nätet. På Bonnier har man en hel avdelning som kallas Wosh, worth sharing, alltså värt att dela.

 

År 2014 fick GT första pris, Inma-awards, och blev världsmästare i sociala medier. Det var tack vare tidningens kampanj för att få till stånd en folkomröstning kring trängselskatten i Göteborg. Politikerna hade nämligen lovat det under valspurten, men sedan svikit väljarna.

 

- Vi samlade in namn. Det kom så många brev att mitt kontor förvandlades till en postcentral. 90 000 människor skrev på, och det blev folkomröstning, säger Boisen som avslutar sin föreläsning med en påminnelse om de sociala mediernas baksida. Hon visar en hemsk bild där hennes ansikte ser misshandlat ut.

 

- Ville avsändaren mörda mig, eller vad? Jag tog kontakt och frågade och han förklarade att han inte vill mig illa. I dag är vi vänner på Facebook och peppar varandra.

 

Marcus Lillkvist, FNB-SPT


Dialekten ska inte höras i nyheterna

Regionala drag får höras i etern, men nyhetsspråket i radio och tv håller samma språkliga standard på 2000-talet som för fyrtio år sedan.

Det har Jenny Stenberg-Sirén kommit fram till. Hon forskar i det finlandssvenska standardspråket och mediernas roll i standardiseringen av ett språk. Materialet är nyheter i radio och tv från 1970 till 2009.

I dag får även regionala drag höras när man talar i radio och tv.

- De flesta Yleanställda tycker att det är okej att det hörs varifrån man kommer, men de lever inte som de lär, säger Jenny Stenberg-Sirén.

Över nittio procent uppger att de själva använder ett neutralt standardspråk i etern. Samtidigt säger de att det är bra att ursprunget hörs, bara det inte blir för mycket dialekt.

- De dialektala dragen får inte vara för många, inte för starka - och inte i nyheterna. Regionala drag från Österbotten och huvudstadsregionen stör mest, säger Stenberg-Sirén.

Inställningen hos dem som är födda i huvudstadsregionen och dem som har österbottniskt ursprung skiljer sig åt: huvudstadsborna har en ödmjukare inställning till sitt modersmål, de vet att det kan störa. 

De som är födda i Österbotten är mer irriterade över att andra reagerar på deras regionala drag och mer defensiva. De vet att det hörs att de är österbottningar, men de vet också att de talar ett bra språk.

Äldre redaktörer är oroade över de yngre kollegernas språkkänsla. Både äldre och yngre använder ofta ordet ansvar när de beskriver det uppdrag både Yle och den enskilda redaktören har för svenskan i Finland.

Skillnaden är stor mellan mediespråket och det vardagliga språket i Finland. Nyhetssändningarna, som är upplästa texter, är det mest standardspråkliga talet.

- Min tolkning är att det sker en rörelse mot ett mer neutralt språk, både socialt och regionalt. Det kan ha att göra med vår minoritetsspråksroll. Som helhet används ett väldigt skriftspråksnära uttal i nyheterna, säger Jenny Stenberg-Sirén.

Minna Levälahti


"Omfamna förändringen"

Inom den svenska mediekoncernen Mittmedia anser man att nedgången för print är en global naturlag, inget som enskilda personer, företag eller ”branschen” kan lastas för.

- Därför ska man jobba för förändringen, inte mot den, säger AnnaKarin Lith, redaktionell chef för Mittmedia.

Det är ohållbart att tro att papperstidningen ska fånga upp unga efter att de flyttat hemifrån. I steget från standardiserat till personaliserat innehåll är de som säger upp tidningsprenumerationerna de som vuxit upp med papperstidningen, säger Lith.

- Det första folk gör på morgonen är inte att öppna tidningen. De tar upp mobilen.

Det är därför lätt att säga upp prenumerationen när fakturan kommer och de olästa tidningarna ligger i högar på bordet.

- Snart kommer man att forska i vad det var som hände med de hundraåriga papperstidningarna. Hur gick allt det här till?

­Lith anser att medier ska omfamna förändringen.

- Vi har utvecklat papperstidningen för hitta nya prenumeranter och det har över huvud taget inte hjälpt. Publiken är redan någon annanstans.

Nya medievanor kräver en helt annan logik, där nittiotalisterna är nyckeln till framtiden. På medierna vet man inte riktigt hur vi ska nå dem.

- Vi vet inte vad vi ska erbjuda våra kunder olika tider på dygnet. Det är något vi måste reda ut. Vi vet inte heller hur vi ska paketera den digitala journalistiken. Vi skriver 1500 tecken och två fakta, men det fungerar inte.


Birgitta Agazzi: Det svärs i tidningar som aldrig förr

Svordomar släpps igenom allt oftare i medierna. Birgitta Agazzi, tidigare ansvarig för nyordslistorna, tar ordet ”jävla” som exempel.

Birgitta Agazzi sökte igenom databaser från åren 1982 och från året 2015 och fick ett intressant resultat gällande ordet ”jävla”. Det användes enbart sex gånger i dagstidningarna under hela år 1982 och över 10 000 gånger år 2015.

Agazzi ger några exempel på hur det användes under 2015:

”Efter finalen var jag så jävla besviken.” - i en intervju med en fotbollsspelare

”Vi tar jävla hårt på kritiken” - i en intervju med en företagsledare

”... jag upptäckte att det inte var så jävla mörkt på andra sidan” - i en intervju i Nya Åland

 

Enligt Birgitta Agazzi handlar det inte nödvändigtvis om att människor skulle svära så mycket mer nu.

- I dag sorterar medierna inte bort svordomar lika mycket som förr. Förr redigerades de bort, säger Agazzi.

Ordet ”jävla” är ett typiskt så kallat fulord.

- Det är ord som kan kränka eller irritera och störa lyssnare eller tittare.

Men många sådana ord har ändå tagits upp i olika listor över nyord. Birgitta Agazzi har tidigare varit ansvarig för nyordslistan som då gavs ut av svenska språknämnden, i dag av institutet för språk och folkminnen.

Det ord som orsakade mest uppmärkelse under hennes tid var ”tjejsamla”. Betydelsen var att samla, men på ett mindre maniskt sätt.

- Jag har aldrig förut fått så mycket kritik som när det ordet godkändes. Jag tyckte ändå att ordet var viktigt eftersom det visade på en uppfattning att män och kvinnor samlar på olika sätt och att männen fortfarande anses vara norm.

Birgitta Agazzi tog även upp en del andra nyord som kritiserats – och hyllats.

 

Alltför lättsamma:

Balkongflicka. Kvinna som hoppar från balkong.

Kalsongbombare. Självmordsbombare.

Livsstilskriminell. Anses okeja en mycket tveksam livsstil.

 

Sårande:

Reinfeldtare. Att ta över en annan grupperings politik.

Juholtare. Att backa ett uttalande efter mycket kort tid.

Timellare. Hemmasnickare, amatör.

 

Extra sårande:

Bekräftelsehora. En som gör vad som helst för att få bekräftelse.

 

Effektiva ord:

Adda. Att lägga till, exempelvis vänlistor på sociala medier.

Dygna. Att vara vaken ett helt dygn.

 

Lekfulla ord:

Bonsaibudget. En hårt nedskuren budget.

Fulbryt. Som det kan kännas vissa morgnar när man ser sig i spegeln.

Gubbplogning. När vissa delar av städer där män rör sig prioriteras högre.

 

Marcus Lillkvist, FNB-SPT

 

 


Mediespråk 2016 har startat.
Seminariet har drygt 200 deltagare i år.

I korthet

Skratt och dumma följdfrågor i radio

All vetenskap ska kunna populariseras, tycker Emmy Rasper, som är programledare för Språket i P1. Då kan det behövas lite trams, fniss och banala frågor.
Läs hela artikeln



Länkar

Visa alla länkar


RSS

Språkråd
RSSFrågor & svar